Omvänt planförfarande som norm

Dialogmötet på Konstfack om program för Midsommarkransen och Aspudden var en succé. Intressanta idéer diskuterades, problem och dilemman vände man och vred på. Utefter stadens direktiv, att bostäder och service behövs, så fick medborgarna diskutera var och hur man kan bygga. Detta kallas omvänt planförfarande. Det är omvänt mot hur det brukar se ut. I de flesta fall bestämmer sig en byggherre för var man kan bygga, man söker markanvisning hos exploateringskontoret. Senare ”kommunicerar” man till medborgarna att man tänkte bygga här och är det någon som vill yttra sig så får man det, men då till ett dövt öra. Det är inte konstigt att medborgare känner sig överkörda som i fallet Solberga där man vill bygga i Solbergaskogen. Det är inte konstigt att det inkommer så många överklaganden i en byggprocess. Jag är rätt säker på att om man använder omvänt planförfarande så effektiviseras processen, medborgare känner sig delaktiga och vi kanske rent av får en stad som medborgarna uttryckt att de vill bo i. Men ytterst är det ett demokratisk värde som man skapar.

Om ”Skogen vi ärvde” i Stockholm

Idag startade DN sin artikelserie Skogen vi ärvde av Maciej Zaremba. Zaremba tar upp den radikala landskapsförändring som Sverige har genomgått där gammelskog har bytts ut mot monkulturer och kalhyggen. Bara ett fåtal procent av Sveriges skog är skyddad. Ironin ligger i, det som Zaremba påpekar, att Stockholm är ganska skyddat från detta trots att vi lever i Sveriges mest befolkade region. Här finns det tillgång till gammelskog och det är möjligt att ta sig till områden som inte korsas av vägar för skövling. Här finns pluralism och 400 till 600 år gamla träd. Träd som är ovärderliga för klimat, människors välmående och artrikedom. Det är på alla sätt och vis klokt av invånare i Stockholm som blir förbannade när skog och natur av detta slags ska avverkas till förmån för diverse bebyggelse. Ett bostadshus tar några år att bygga men vilken arkitektur tar 600 år på sig, inte ens pyramiderna. Restaurering är omöjlig. Vid närmare funderingar så inger dessa träd inte bara unika funktioner för naturen, här vilar även en känsla av historiens vindslag. Att besinningslöst ta bort dessa träd i ett trä-u-land som Sverige kan inte räknas som något annat än ett brott. För en Stockholmare som jag är det viktigt att vi gör vad vi kan påskynda omvandlingen av fler naturreservat än vad man hittills gjort i Stockholm för att bevara det naturarv vi har i och runt vår stad.

Stadens strategiska ägande

Några rader om strategiskt ägande från min text i fastighetsnämnden i tisdags.

Den moderatstyrda alliansen har gett fastighetskontorer i uppdrag att sälja fastigheter som de påstår inte är av strategiskt värde för staden. Med ideologiska skygglappar verkar det betyda allt som det per automatik inte går att bilda tillräckligt stark opinion emot. Under majoritetens styre har det varit den ena utförsäljningar efter den andre. Ibland går fastigheterna plus i budget när fastigheter sälja, ibland är de medvetet eftersatta restaureringsbehov och när till slut budgeten brister så är det dags att sälja.

Vänsterpartiet vill att staden ska äga av strategiska anledningar. Det handlar om fastigheter inom framtidens industri eller marknad för att kunna påverka framtidens stadsutveckling. Ett sådant ägaransvar har staden traditionellt tagit och det ska vi fortsätta med. Då kan staden lättare ordna exempelvis en flytt av vissa verksamheter av slakthusområdet, då kan vi lättare flytta exempelvis Cementa om vi bedömer att ett bostadsområde i Liljeholmen är viktigt. Med ett ägande kan staden ta över Designens hus och fullfölja söderortsvisionen om att göra Telefonplan till ett kulturkluster. Detta handlar i allra högsta grad om att skapa arbetstillfällen.

Vi kan också äga för att garantera kulturutrymmen i staden. Exempelvis har Vänsterpartiet föreslagit att man ska använda fastigheten runt biblioteket för kulturändamål. Med vårt ägande kan vi också lättare göra satsningar som upprustning av förortsbiblioteken som är något Vänsterpartiet har i sin budget. Vi borde även se över fler lokaler som kan tillfredsställa medborgarnas behov av möten och brukande av kulturverksamheter. Vänsterpartiet driver även frågan om en simhall i Skarpnäck och ett kulturcentrum på Järva.

Staden ska äga strategiskt för att hyra billiga lokaler till vår egen verksamhet. Det rör främst verksamheter och kontor i Stockholm stad som vi ska se till att vi sprider till framförallt områden där det råder brist på arbetsplatser. På så sätt motverkar vi de sovstadsdelar som växer fram till följd av den borgerliga tillbakåtlutande politiken.

Anledningarna till strategisk ägande är många och det är även eftersträvansvärt att äga fastigheter lite var stans därför att vi inte vet vilka morgondagens behov är. Med god förvaltning har Stockholms fastigheter goda chanser att gå med bra ekonomisk vinst. Ett ännu mer långsiktigt ägande är den mark vi äger i grannkommunerna. Den marken kommer med stor sannolikhet i framtiden bli allt viktigare i en allt tätare stad och region.

Med ett strategiskt ägande ska vi funder över värden med ägandet och anpassa detta uppdrag efter föreslagen budget. Vänsterpartiet ser inget värde med marknadsanpassade hyror som fastighetsförvaltningen idag arbetar för. Det marknadsanpassade ägandet leder istället till att syftet med kommunala ägandet försvagas. Vi ska däremot ha ett så kostnadseffektivt ägande och förvaltning som möjligt.

Med stadens fastighetsbestånd kan vi även påverka våra fastigheter till att bli så klimatanpassade och miljövänliga det går. I liggande budget finns en hel del bra förslag med exempelvis gröna avtal. Vi ser positivt på att staden arbetar med klassificeringen ”Miljöbyggnaden” och vi vill gärna se att man aktivt och kontinuerligt synar vilka system och utmärkelser man använder sig av. Miljömärkning av byggnader är nämligen fortfarande under utveckling och de bästa och mest lämpliga ur klimatsynpunkt måste vara den märkningen som staden använder sig av. Detta behövs för att uppnå Vänsterpartiets mål om 0-utsläpp 2040.

Vänsterpartiet säger ja till Bussterminalen vid Slussen

Vi röstade idag för bussterminalen vid Slussen i stadsbyggnadsnämnden och här kommer ett kort inlägg om detta.

Vänsterpartiet är kollektivtrafikanternas parti och det är därför vi säger ja till bussterminalen. Bussterminalens fördelar är trafiksepareringen och är en mycket bättre miljö för resenärerna och på så sätt ett förslag som förenklar för dem som pendlar österut. Dagens situation för bussresenärer är undermålig på alla sätt och en upprustning av den befintliga terminalen är det kanske få som förespråkar. Det som behövs är i alla fall utrymmer för fler bussar. I dagsläget är det redan helt överbelamrat och det har till och med gått så långt att privata aktörer kör sina anställda i buss. Ohållbart och oacceptabel situation enligt mig. Det är överbelamrat och det kommer att öka 45 % ytterligare 2030. Lägg därefter till att Vänsterpartiet har som ambition att öka kollektivtrafikåkandet.  Nacka-Varmdö expanderar och den omtalade t-baneutbyggnaden behövs även den. Vänstern i Landstingshuset har drivit denna fråga länge och kommer att fortsätta driva på för att det ska bli verklighet och självklart ska det vara till Orminge i första etappen.

Vänsterpartiet har sedan tidigare sagt nej till detaljplan om Slussen. Då som nu så argumenterade vi för cyklister, kollektivresenärer, gångtrafikander och självklart var vi emot den åttafiliga motorvägen över Slussen som borgarna tagit beslut för.

Se stadshuset pressmeddelande här!

Låt staden ta över Designens hus!

Nu är ett rivningsbeslut taget. På stadsbyggnadsnämnden den 29 mars fattade den moderatledda majoriteten beslut om att riva Designens hus vid Telefonplan. Den sotsvarta byggnaden är blåklassad, vilket innebär högsta kulturstatus. Rivningsbeslutet visar på bristande idéer om framtidens stad. Istället borde staden ta ansvar för Telefonplan genom att köpa fastigheten själv.

Dessutom går beslutet tvärs emot redan lagda politiska riktlinjer. I strategidokumentet  Söderortsvisionen punktmarkeras bland annat Telefonplan som ett område som är tänkt att ge utrymme för konst och kultur. Vid Telefonplan ska kreativa näringar skapa arbetstillfällen och locka besökare. Detta är precis vad Söderort behöver – och inte ett rivningsbeslut av en blåklassad byggnad.

Det är med hjälp av politik vi skapar något annat än en sovstad utan lokala affärer, knapp service och med få arbetstillfällen. Det är med politiska idéer vi skapar känsla, tillhörighet och mening med varje stadsdel. Det är med politisk vilja vi klarar framtida sociala och funktionella utmaningar. Det är mot bakgrund av detta som vi vet att strategier för staden är så viktigt.

Staden ska inte gå privata ägare och byggherrar till mötes när dessa inte ställer upp på de folkvaldas gemensamt utformade strategi. När ägaren till Designens hus, fastighetsbolaget Vasakronan, nu vill riva hela komplexet bör inte den moderatledda alliansen med stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M) i spetsen applådera en rivning.

En strategi för staden måste vila på tryggare fundament än så. Istället ska kommunen stå fast vid sin strategi. Om intressenter inte längre vill förvalta så viktiga byggnader som Designens hus och inte vill vara med och utveckla huset till en ekonomisk motor inom det kreativa klustret vid Telefonplan så ska kommunen ta på sig ägandet och förvaltandet av fastigheten själv.  Det är nämligen helt nödvändigt för att skapa den stad vi i framtiden vill bo i.

Skapa merväde genom aktivt ägande av stadsbiblioteket

På fastighetsnämnden den 5 mars la Vänsterpartiet ett utmärkt förslag i samband med att man nu ska utreda hur man kan rusta upp stadsbiblioteket och dess byggnader i omnejd. I samband med detta föreslår vi att man borde fylla Basaren (som idag är kommersiella ytor längst gatorna) med annat innehåll än den har idag. Biblioteket behöver ytor att kunna bygga ut sin verksamhet till och därför borde staden ta dessa lokaler i anspråk för att göra detta på. Det skulle bidra till mer tillgängligt kulturliv och mer mångfald i stadsrummet. På så sätt skulle vi kunna skapa ett kluster av kultur och ytor för uttryck. Att använda stadens fasigheter på ett sådant sätt menar vi är att använda sitt ägande strategiskt för att skapa de merväden som är viktiga för en stad.

Galet bygge i Högalidsparken – klubbat av den moderatstyrda majoriteten

Den här bilden knäppte jag igår. Protesterna är högljudda och det kan man ju förstå. Då känns det skönt att Vänsterpartiet i startskedet 2010 la fram följande text som vi fortfarande står för.

”Förslaget i strider mot riksintresset avseende bebyggelses fronter mot grönskan, dvs Högalidsparken, där tydlig övergång mellan bebyggda kvarter och park i gatunätet ska behållas. Med bostäder längs Hornsbruksgatan skulle resterna av bergskärningen gå om intet och parken skärmas av mot gata och bostadskvarter, samt ge sidan mot kyrkan en privat karaktär. Den visuella bilden av park och kyrka skulle påverkas starkt och komma att domineras av den föreslagna bebyggelsen med höjder på två våningar ovan parknivå och 4-5 våningar mot gatan.

Ett förändrat utseende på tunnelbanans stationsbyggnad mot Hornsbruksgatan skulle kunna prövas i ett nytt ärende. ”