En artikel jag skrev för tidigare i Stockholms fria om Peak Car och att detta är en anledning att inte bygga förbifarten. Läs här
i vet alla att massbilismen i sin nuvarande form är ohållbar – förbrukningen av naturresurser och klimateffekterna som kommer sig av att vi färdas en och en i plåtskal med förbränningsmotorer hotar själva planetens existens. Men trots att vi vetat detta under en lång tid har själva skalan i utvecklingen gjort politiker handlingsförlamade.
Vi lever i ett samhälle och en infrastruktur som är byggd runt privatbilism och det har helt enkelt upplevts som omöjligt att göra något åt – för var ska man börja? Men kanske har utvecklingen hunnit ifatt sig själv.
Efter 60-70 år med ständiga ökningar av privatbilismen har den nämligen under de senaste åren börjat avta i världens större städer. Detta gäller i synnerhet i Stockholm. Statistiken tyder på ett paradigmskifte bland stockholmare, som i allt högre grad tycker att privatbilismen är ett omodernt pendlingsalternativ.
Vilken möjlighet att göra de förändringar som krävs för en grön omställning! Nu borde väl alla politiker ta chansen att förstärka den trenden, att göra stora satsningar på kollektivtrafik, sluta bygga enorma motorvägar och ge alla möjligheter till de som vill välja bättre alternativ? Men alliansen i Stockholms stadshus gör precis tvärtom.
Jag har frågat trafikborgarrådet Ulla Hamilton hur de tänker agera nu när allt färre mil körs per person i Stockholm och allt färre tar körkort. Inget svar. Stillatigande fortsätter de med Europas största vägprojekt samtidigt som deras partikamrater i landstinget höjer priset på kollektivtrafiken.
Bilåkandet per person i Sverige och Europa har avtagit. I USA har till och med det totala antalet mil börjat falla. I Stockholms miljöbarometer kan vi se att antal mil per invånare minskat drastiskt i innerstan och mattats av i ytterstad.
Sammanlagt har antalet mil per invånare gått ner. Samtidigt ökar antalet resor med kollektivtrafik och cykel och behovet att skapa infrastruktur kring dessa trafikslag hör vi alla om dagligen. Slutsatsen är att stockholmarna i allt högre grad väljer att cykla eller åka kollektivt istället för att ta bilen. Detta trots att det i dag är flera sträckor i staden som har dålig kollektivtrafiktäckning och otillräckliga cykelstråk.
Experter pekar på att detta paradigmskifte sker av två anledningar. För det första är inte bilen längre samma statusmarkör som det var tidigare. Många väljer bort den och lägger hellre pengarna på något annat.
För det andra vill många göra andra saker på resan och framför allt handlar det om att samtidigt kunna använda sin mobil, läsplatta eller läsa tidningen. Utöver dessa två faktorer tycker 80 procent av Stockholmarna att det är viktigt att resa miljövänligt.
Att bygga förbifarten kommer att motverka denna positiva utveckling. Dels kommer fler att välja bilen därför att utrymmet ges, dels är det förstås 45 miljarder som inte går till behövliga kollektivtrafiksatsningar.
Vi skulle till exempel kunna bygga BRT system med separat körfält på Essingeleden, en t-baneförbindelse mellan Liljeholmen och Fridhemsplan och lägga trängselskatt på Essingeleden och bara ha spenderat en fjärdedel av vad förbifarten kostar.
Trafikborgarrådet Ulla Hamilton har förstås samma statistik som jag har. Hon vet om detta, men väljer att inte låtsas om det. Men jag anser att hon är skyldig stockholmarna ett svar och därför ställer jag frågan igen: Är det klokt att bryta en positiv trend genom att plöja ner 45 miljarder på en motorväg i tunnel?
Sebastian Wiklund 